* Jag är ett stort fan av Liverpool FC och har varit så sedan mitten av 80-talet då jag blev medveten om vad fotboll var och innebar. Varför valet föll på Liverpool kan jag knappast minnas, men hjältar som King Kenny, Rush och Grobbelaar samt oändliga framgångar när jag började titta på tipsextra spelade säkert in.
* Jag är ett stort fan av King Kenny. Mannen som ledde oss till vårt senaste ligaguld som tränare och som skjutit hem en massa titlar till oss som spelare förtjänar såklart all respekt och beundran. Att han dessutom verkar vara en skön och ödmjuk person gör inte saken sämre.
* Jag är ett stort fan av Roy Hodgson. Mannen som lett mitt svenska favoritlag, Malmö FF, till många och fina framgångar kommer alltid ha en stor plats i mitt fotbollshjärta. Jag minns framgångarna på 80-talet när jag som burksamlande supporter såg Malmö FF ta hem serieseger efter serieseger under Roys ledning.
* Jag är nostalgiker. I timmar kan jag diskutera laguppställningar, matcher, och minnen från åren då min fanatism kring fotboll i allmänhet, och Liverpool i synnerhet, var som störst. Med detta erkänner jag också att just fanatismen lagt sig och även om jag brinner för Liverpool (och Malmö) så kan jag ta en förlust på ett annat sätt idag. Kanske har det att göra med ålder (jag fyller snart 33…) eller så beror det på den tidsbrist som uppstod när jag blev pappa.
Roy ler inte lika mycket längre. Åtminstone inte åt Liverpool FC...
-
Nu till saken som väl ingen har missat. Liverpool sparkade (det kanske inte hette så formellt sett, men självklart var det så) i lördags Roy Hodgson från jobbet som manager efter bara drygt ett halvår på posten. Samma dag stod det klart att Kenny Dalglish tar över som tränare, åtminstone fram till sommaren. Detta kom knappast som en överraskning då klubben bytt ägare och resultaten varit, milt sagt, klena. Frågan är då om det är rätt att agera på detta sätt. Jag vet att det finns lika många åsikter kring detta som det finns anhängare till Liverpool, men jag tycker att det är ett horribelt agerande.
Att efter så kort tid byta manager, och därmed också inriktning, i klubben kan inte vara ett bra beslut. Att lägga hela skulden på Roy, som i somras beskrevs rätt man att stabilisera Liverpool och på sikt göra oss till en storklubb igen, är tjänstefel när vem som helst kan se att truppen vi har helt enkelt inte håller för mer än en placering på övre halvan. När det dessutom är tydligt att de nyckelspelare vi har antingen underpresterar eller har tankarna någon annanstans är till och med det ett högt mål. Jag skulle kunna köpa att Roy fått gå efter en hel säsong med uteblivna resultat, men visst borde han fått mer än en sommar på sig att förstärka laget enligt sina önskemål och sitt spel. Jag är övertygad om att han hade plockat in två eller tre spelare som hade gjort bra ifrån sig om han hade fått resurser och tid att handla även i detta transferfönster.
Signalerna som detta skickar ut visar på att det råder osäkerhet och kortsiktigt tänk i klubben. Jag behöver knappast nämna att Rafa även han fick gå under sin kontraktstid – precis innan Roy tog över. Nu är det alltså King Kennys tur att få leka med laget ett halvår – för det är precis vad jag tror att han får. Kenny får ta över skutan fram till sommaren så Liverpools ägare och styrelse stolt förkunnar att mr. X minsann är rätt man att leda klubben till nya framgångar. Så börjar karusellen igen… ut med alla spelare som köpts av Roy, Rafa och kanske Kenny, och in med sina egna. Detta samtidigt som mr. X jobbar hårt med att implementera sina tankar och idéer kring hur fotboll ska spelas. Upplagt för ytterligare ett managerbyte i januari 2012..?
Jag kan själv relatera till hur långsiktighet lönar sig då jag nyligen sett mitt Malmö FF vinna SM-guld under en hånad och ifrågasatt Roland Nilsson. Guldet hade troligen inte kommit ”himm” om Malmö bytt tränare när det skreks som mest. Jag ska erkänna att jag skrek högt även jag. Mycket högt till och med… men jag ser nu att klubben hade rätt och jag hade fel. Oavsett vad fans eller journalister tyckt så har Roland stått fast vid sitt spel och kunde i november skörda frukten av detta. Respekt till honom och till Malmö FF.
Tillbaka till Liverpool… Nu är det i alla fall King Kenny som tar över och jag borde som nostagiskt Kenny-fan älska detta, men jag gör verkligen inte det. Visst är Kenny en ikon i klubben och han förtjänar all respekt för det han gjort, och gör, för Liverpool, men att plocka tillbaka en gammal guldtränare och tro att det ska bli som förr igen blir väldigt sällan bra. Drar återigen en parallell till Malmö FF som under 90-talet plockade tillbaka Bob Houghton i hopp om att allt skulle bli som förr. Det gick sådär… Fotbollen har förändrats mycket under de år Kenny varit utanför rollen som tränare och frågan är egentligen vad han kan tillföra klubben i sin managerroll.
Självklart hoppas jag att jag har fel i min pessimism. Om King Kenny gör succé och skapar harmoni i laget så finns det en stor chans att han, mot vad jag tror, får fortsätta på längre sikt. Det skulle innebära att vi inte bara har en bra manager utan även att en ikon kan bli ÄNNU större i klubben SAMT att klubben skulle få igång ett mer långsiktigt arbete redan idag.
Men i nuläget måste jag trots allt ställa mig skeptisk till klubbens handlande. Jag har belyst några av de aspekter jag tror klubben förlorar mest på i texten ovan. Samtidigt ska ni komma ihåg att jag inte ens snuddat vid de ekonomiska konsekvenser som det ger att sparka tränare med kontraktstid kvar. Det talas om 80 miljoner kronor för att ”köpa ut” Roy. Dessa 80 miljoner skulle kunna spenderas på betydligt bättre sätt. Vad sen Rafa fick när han fick sluta vågar jag inte ens tänka på…
Spår efter någon stackare som fått pulsa i nysnö...
